och det var ju bara en sommar sedan..
Så känns det. Jag är inte gammal men jag är 34 år och förra sommaren var jag 17 år.
Visst, dagarna springer iväg, timmar blir till dagar, dagar blir till veckor, veckor blir till månmader, månader blir till år.
Men inte ska tiden gå så fort?
För några dagar sedan fick jag ett meddelande på Facebook, från Toni, min första pojkvän. Vi var inte himlastormande kära utan det var mest spännande. Han var 1 år äldre än jag och Hip-Hoppare och bodde i Stockholm. Vi var väl ihop i drygt ½ år. Efter det bröt vi kontakten och han gifte sig som 20 åring och fick barn året därpå.
Vi har messat lite under dagen och berättat om vad som händer i vårt liv nu.
han var golvläggare när vi var ihop, idag är han key account manager och skild för andra gången – från samma tjej!
De gifte sig alltså 1992 och skilde sig 1999 och gifte om sig 2000 för att skilja sig 2006. De har två barn på 13 och 11 år som enligt honom själv vänt honom ryggen för att hans mamma hjärntvättar dem.
Jag berättade min historia, om att både jag och syrran är frånskilda och omgifta, om mina fyra barn och syrrans tre barn, att lillasyrran precis gått skilda vägar från sin dotters pappa.
Han berättar att hans mamma precis separerat från sin man.
Sorgligt med så många uppbrott..
Men även sorgligt att vi satt här över datorn och berättade om det som förflutit under broarna på 17 år. Lika lång tid har förflutit som den tid jag hade levat när vi var tillsammans. Det gör mig ledsen.
Att så lång tid kan kännas som en sommar sedan…
Shit. Javisst är det så. Den funderingen hade jag nu i helgen. Jag är 32. Kan hajja till när jag ser min snart elvaåring- läskigt, är han MIN?
I mitt hjärta är jag alltid 21 😉
PoK
Åh grattis sonen på födelsedagen!!!
Och grattis mamma Angelica på 13 årsdagen som mamma! *ryser*
Barn är livet, så fattiga vi vore utan dem!
Säger jag som storstädat huset medans storsonen, lillebror och lillasyster badat och haft skoj i badkaret 🙂 Familjelivet är underbart! För det mesta;
KRAMIS!
[quote comment=”3695″]Fint skrivet, Åse.
Ja, tänk vad tiden går snabbt! Allt som hände innan barnen brukar jag på kul kalla ”mitt förra liv”… Men det är ju egentligen inte sant för det vi är idag är ju den historia vi har. Vad roligt att få ta del av hur det har gått för tidigare värdefulla personer i ens liv.
Och appropå att tiden går snabbt, så fyller vår son 13 år idag. Tonåring!! Det har varit fantastiska år, alla åldrar har sin tjusning på något sätt. Och prövningar…. Det är ju alltså 13 år sedan jag blev mamma första gången. Lyckodag!
Stor kram till världens bästa Åse![/quote]
Fint skrivet, Åse.
Ja, tänk vad tiden går snabbt! Allt som hände innan barnen brukar jag på kul kalla ”mitt förra liv”… Men det är ju egentligen inte sant för det vi är idag är ju den historia vi har. Vad roligt att få ta del av hur det har gått för tidigare värdefulla personer i ens liv.
Och appropå att tiden går snabbt, så fyller vår son 13 år idag. Tonåring!! Det har varit fantastiska år, alla åldrar har sin tjusning på något sätt. Och prövningar…. Det är ju alltså 13 år sedan jag blev mamma första gången. Lyckodag!
Stor kram till världens bästa Åse!
Hu… ibland när man tänker på människor man umgicks med förr och då inser att det var 15-20 år sen… inte går tiden saktare när man får barn heller! Det var ju jul nyss!! eller?
Uschia, jag får ångest över tiden ibland. Hur längesen det var när man var 15… allt man hunnit med och framförallt inte hunnit med. sen känner jag mig verkligen inte som 29. Vem är det liksom?
känslan av att tiden rinner iväg alldeles för snabbt ligger högt upp på listan över obehagligheter. blä. nu ska jag läsa ikapp lite inlägg här, såg något som såg ut som adventsfikamaterial, ska undersöka saken närmare. 🙂 trevlig helg åse. kram
heeje! hur e det med dej?loggade in nu. konstigt. för det sista inlägget jag sett till och med igår är julrecept.. och idag fick jag se sovrummet också.. och när jag loggar in så ser jag att det är flera inlägg som jag alltså inte sett (har varit synliga)när jag inte loggat in…
Sorgligt med så många separationer av olika slag, men så e ju tyvärr det för väldigt många 🙁
Roligt att prata med någon efter så lång tid.. det hinner juändå hända en del 🙂
kram
Ja, visst går tiden ruskigt fort. Speciellt detta året har jag inte hängt med i svängarna, det känns som att det var februari igår. Jag är ju bara 20 år, så jag var 17 alldeles nyss, men jag känner trots det att de sisa åren har gått fruktansvärt fort. Min mamma har alltid sagt att tiden går för fort och tidigare har jag tyckt att den gått för sakta, men nu börjar jag förstå vad hon menar.
Sorgligt för övrigt med alla skilsmässor, men som du skrev någonstans så kan man inte stanna ihop för barnens skull. Jag tror det blir en bättre miljö för alla inblandade om man delar på sig när det är ett måste. Det mår nog alla bäst av.
Ja, det är överskattat 😉 Nej, självklart ska man aldrig stanna i något för barnens skull. Det håller jag med om.
[quote comment=”3596″]FB är verkligen överskattat. Jag är där inne aldrig, bara till atta acceptera vännerförfrågningar. Däremot ser jag FB som en adressbok med bilder – bra att ha vänner/bekanta under ett tag om man behöver ta kontakt med dem.
Ja det är sorgligt med alla skilsmässor och visst måste man kämpa! Jag är också uppvuxen i en kärnfamilj. Men om kärleken tar slut och man har inte kan komma överens om hur livet ska levas då tycker jag det är hemskt att stanna för barnens skull, det är knappast en atmosfär man vill att barnen ska växa upp i, de har ju gjort undersökningar om det att barn till föräldrar som stannat för barnens skull som skiljer sig oftare än skilsmässobarn.
[quote comment=”3594″]Tycker det känns så hemskt och tråkigt med så många som gör slut eller hoppar hipp som happ, speciellt när man har barn 🙁 Det är inte alltid medgångar. Jag vill så gärna ha en kärnfamilj och har vuxit upp i en med föräldrar som varit ihop i över 25 år. Så hoppas jag det blir med min sambo.
I övrigt har jag precis lagt av med FB 😉 Känner att jag inte vill hålla en låtsaskontakt med någon enbart på Internet. Vill någon mig något kan de leta på hitta efter mitt telefonnummer, typ.
Kul med to-do listan förresten![/quote][/quote]
Visst rusar tiden på. Ibland till och med skrämmande fort.
Det här året har framför allt varit ett sånt år. Vi är inne i november, snart december. Jag minns nyårsskålen som något som var igår. Jag kan fortfarande känna lyckan över det nya året och alla förväntningar man hade. Men ändå är det snart slut och ett nytt år, ett nytt kapitel tar vid. Vad hände? Hur kunde det gå så snabbt? Det är märkligt det där…
Och vad gäller skiljsmässorna och uppbrott. Givetvis är det trist och säkerligen har de flesta någon inre bild och dröm om att man ska leva i en kärnfamilj livet ut. Men precis som du svarade i någon kommentar så är det bättre med en lycklig och kärleksfull familj där mamma/pappa träffat någon ny, än att leva i en olycklig familj där man håller ihop just för att man ”ska.”
Man är ju aldrig äldre än vad man gör sig till. Själv stannade jag vid 22…Nu är jag 34. Har 2 barn, och är lycklig sambo med världens underbaraste man!!!
Men i huvudet är jag fortfarande 22. Jag är unnar mig fortfarande moderna kläder och sköter om min frisyr. Jag vill se ung ut för det är ju så jag känner mig. Jag tror att om man slutar ”bry” sig så ser man genast äldre ut. Är det fler som känner så här?
Ja åren går ruskigt fort!!
Tänkvärt…
Min bloggadress är: http://mittlivsomhallon.wordpress.com/
Ja det är en skum känsla det där. Det känns som alla har en ålder de ”fastnar” i. Som man fortfarande känner sig som. Det kan vara att det hände ngt speciellt under den tiden eller att man utvecklades..ja..eller bara hade detv jäkligt underbart! 🙂 Och det är lättv att man blir vemodig när tanken slår en hur lång tid som verkligen har passerat…men det är väll det som är tricket. – leva i nuet!!! Vara närvarnde i sitt eget och sina käras liv…KRAM!
Tiden går snabbare än man vill igår, det är verkligen som det sägs.. att oavsett hur gammal man blir är man fortfarande 19 i skallen.. bara lite visare! 🙂
Ja visst går tiden fort! Ang alla uppbrott så tror jag ändå på att livet är för kort för att inte vara lycklig o alla barn mår bättre av att leva m lyckliga föräldrar! Men visst är det mycket som händer runt om kring än hela tiden.
Ja tiden flyyyyger verkligen iväg. Fast de sista dagarna har känts som om tiden stått still. I fredags kväll fick Nellie 40 graders feber och hade jobbigt att andas. Åh nej, tänkte jag, inte lunginflammation igen. Väntade dock till lördag morgon med att åka in med henne. Fick som vanligt inte komma till barnakuten trots att hon var jättedålig utan fick gå på distriktsläkarcentralen. Väl där trodde läkaren att det berodde på öroninflammation! -Nej det är lungorna, sa jag, jag känner igen andningen, hon har ju haft det förr. Jag vill att ni röntgar henne. Ok, då gör vi väl det, sa han. Och precis som jag misstänkte: lunginflammation, dessutom dubbelsidig. Tillbaka med svaret till doktorn. Han ville skicka hem oss med medicin men jag stod på mig och sa att jag vill till barnakuten. Till slut gick han med på det och först där tog dom oss på allvar. Blev inlagd direkt och nu är en stor utredning startad, det är ju hennes 4:e lunginflammation på ett halvår vilket inte är normalt. Så vi har legat inne där och kom ut nu vid middagstid. Hon har fortfarande över 39 graders feber och helt däckad men ändå på bättringsvägen. Tycker det är lite konstigt att de skickar hem en så febrig liten tjej men så är det.
Så jag är ledsen att jag inte kanske är så flitig på att kommentera dina inlägg men du ska veta att jag läser dom med glädje. Jag blir så inspirerad av din skaparglädje och känner igen mig i många av dina tankar och funderingar.
Många kramar Jessica
Ja när man tänker på det så som du beskriver känns det sorgligt! Det är sorgligt med uppbrott, men samtidigt förstår jag att det kan bli så många uppbrott. Livet är inte enkelt och man kan inte mer än försöka.
Jag visste inte att lillsyster din seperarat från André. Då har hela det gänget separerat och lever som ungkarlar igen.
Först Micke som separerade från Gitte, sen hans bror från hans tjej, sen mitt ex Andrée från Emma och nu din lillasysters från André. Tycker det känns tråkigt och sorgligt. Men kankse mår alla bättre som det är nu.
17 år! När jag var sjutton år kunde jag inte se mig själv som det dubbla gammal. Då tyckte jag att bara 17 år var länge, men 34 shit vad tiden går fort.
Kram
Ja tiden går på tok för fort.. Eller åtminstonde så märker man det på sina barn! plötsligt så går hon i förskolan och åker skolbuss!! Himmel och pannkaka, det känns ju som att det var igår när hon tultade omkring i blöja hemma!
Vad roligt och få kontakt efter så många år! Jag har med kontakt med en f.d ibland.. elelr rättare sagt ett strul! haha.. Nu har det snart gått 10 år sedan vi sågs.. och det känns med som det var igår! Läskigt!
kram
Tänk vad åren går! Lite kul att ni fick kontakt iaf 🙂
Haha känner igen mig så mkt! Man tänker på när man köpte en viss skiva och inser att det är ju 15 år sedan!
Barn ska få uppleva kärlek i hemmet om det tyvärr inte är mellan deras mamma och pappa så är det bättre om det är med mamman/pappan och en styvförälder. Så ser jag på det!
Som du säger, barn snappar upp allt! Jag kommer ihåg min bästa kompis, hennes föräldrar var gifta men levde helt olika liv, alla i den familjen levde sitt eget lilla liv, jag kommer ihåg så konstigt det var att de aldrig åt middag tillsammans som vi gjorde!
[quote comment=”3599″]Ja usch vad tiden går! Hjulet snurra så fort och i bland skulle man bara vilja hoppa av och titta på.Man minns allt som om det vore i går..och ibland vet man inte om man ska säga ”ex” när man varit gift i nästan 20år. Men för mej känns det som om det var förra veckan man kilade stadigt med den sista och sen är det ändå 20 år sedan man träffade den man lever med i dag. Helt galet!! Jag har fortfarande kvar favoritkläder från den tiden och det känns inte som det är såå länge sedan ju..och dottern bara titta på mej när man säger när man köpte dom..samma sak med musik..det var ju nästan i går som slog igenom och man kan varje textrad utantill..Ja att stanna kvar i ett förhållande är inte bättre. det blir ju ett kärlekslöst hem utan känslor och barn om något snappa upp det där. Jag vet ett par där dom ”stannade kvar tills barnen blev större” och hon bodde i deras källare i flera år. Men deras barn känns inte lyckliga i dag i alla fall. Dessutom så hade en massa barn varit hemma hos en annan kompis och där stod det en säng i källaren..Den flickan som upplevt detta frågade vems sängen var och flickan som bodde där svarade ”att det var hennes pappas”. utan att visa att hon tyckte det var konstigt på något sätt..
Då sa flickan som upplevt det ”jaha du, då är det slutet kan jag säga, då är det bara en tidsfråga innan dom ska skiljas” jag lovar att ALLA barn gick hem med en klump i magen och det var mycket frågor när min dotter kom hem..Men det var ju hennes facit. Att erkänna att man inte ha det bra och ”våga” gå mot strömmen och bryta ”kärnfamiljen” Är strongt och bara man sköter det snyggt mot barnen så är det ok även om det säkert känns som ett misslyckande.Tänk vad mycket känslor det ligger bakom ditt ”ex” som skiljt sig två gånger från samma….tänk om man kunde frysa tiden!![/quote]
När jag tänker på tiden blir jag nästan knäpp…. 😉 I bland känner jag mig som 16 till jag inser att jag är 28 och faktiskt snart 30. 30? Jag? Nä, det stämmer nog inte. Eller? Moa 1 år? Moa, vem är det? Hmm.. jag har ju barn. Barn, jag?! Är jag SÅ gammal. Redan. Shit… lika bra att inte tänka på det… Fast det gör man ju ändå.
Puss.
Ja usch vad tiden går! Hjulet snurra så fort och i bland skulle man bara vilja hoppa av och titta på.Man minns allt som om det vore i går..och ibland vet man inte om man ska säga ”ex” när man varit gift i nästan 20år. Men för mej känns det som om det var förra veckan man kilade stadigt med den sista och sen är det ändå 20 år sedan man träffade den man lever med i dag. Helt galet!! Jag har fortfarande kvar favoritkläder från den tiden och det känns inte som det är såå länge sedan ju..och dottern bara titta på mej när man säger när man köpte dom..samma sak med musik..det var ju nästan i går som slog igenom och man kan varje textrad utantill..Ja att stanna kvar i ett förhållande är inte bättre. det blir ju ett kärlekslöst hem utan känslor och barn om något snappa upp det där. Jag vet ett par där dom ”stannade kvar tills barnen blev större” och hon bodde i deras källare i flera år. Men deras barn känns inte lyckliga i dag i alla fall. Dessutom så hade en massa barn varit hemma hos en annan kompis och där stod det en säng i källaren..Den flickan som upplevt detta frågade vems sängen var och flickan som bodde där svarade ”att det var hennes pappas”. utan att visa att hon tyckte det var konstigt på något sätt..
Då sa flickan som upplevt det ”jaha du, då är det slutet kan jag säga, då är det bara en tidsfråga innan dom ska skiljas” jag lovar att ALLA barn gick hem med en klump i magen och det var mycket frågor när min dotter kom hem..Men det var ju hennes facit. Att erkänna att man inte ha det bra och ”våga” gå mot strömmen och bryta ”kärnfamiljen” Är strongt och bara man sköter det snyggt mot barnen så är det ok även om det säkert känns som ett misslyckande.Tänk vad mycket känslor det ligger bakom ditt ”ex” som skiljt sig två gånger från samma….tänk om man kunde frysa tiden!!
Ja verkligen va åren springer iväg när man sätter sig ner och tänker på det, swish säger det bara, tur att de mesta har varit trevliga år som swishat förbi. 🙂
Jag är året äldre än dig Åse och jag kan ändå känna det som om det var förra sommaren som jag tog studenten, och när jag sedan ser på min tonåringen så inser jag att hjälp om några år är det hans som sjunger studentsången och är på väg ut i livet med sjumilakliv. Åren går så fruktansvärt snabbt att man ibland inte hinner med att reflektera över dem!
Kram
FB är verkligen överskattat. Jag är där inne aldrig, bara till atta acceptera vännerförfrågningar. Däremot ser jag FB som en adressbok med bilder – bra att ha vänner/bekanta under ett tag om man behöver ta kontakt med dem.
Ja det är sorgligt med alla skilsmässor och visst måste man kämpa! Jag är också uppvuxen i en kärnfamilj. Men om kärleken tar slut och man har inte kan komma överens om hur livet ska levas då tycker jag det är hemskt att stanna för barnens skull, det är knappast en atmosfär man vill att barnen ska växa upp i, de har ju gjort undersökningar om det att barn till föräldrar som stannat för barnens skull som skiljer sig oftare än skilsmässobarn.
[quote comment=”3594″]Tycker det känns så hemskt och tråkigt med så många som gör slut eller hoppar hipp som happ, speciellt när man har barn 🙁 Det är inte alltid medgångar. Jag vill så gärna ha en kärnfamilj och har vuxit upp i en med föräldrar som varit ihop i över 25 år. Så hoppas jag det blir med min sambo.
I övrigt har jag precis lagt av med FB 😉 Känner att jag inte vill hålla en låtsaskontakt med någon enbart på Internet. Vill någon mig något kan de leta på hitta efter mitt telefonnummer, typ.
Kul med to-do listan förresten![/quote]
Om jag hör om någan okänd 30-åring som kommer från min hemtrakt så tänker jag alltid ”Hmm han måste ju ha gått i min parallellklass.” tills jag kommer på att jag nästan gick på högstadiet när han började skolan. Åren har rustat fram och verkar inte sakta av än.
Man måste komma ihåg att leva…
Kram från Gbg
Tycker det känns så hemskt och tråkigt med så många som gör slut eller hoppar hipp som happ, speciellt när man har barn 🙁 Det är inte alltid medgångar. Jag vill så gärna ha en kärnfamilj och har vuxit upp i en med föräldrar som varit ihop i över 25 år. Så hoppas jag det blir med min sambo.
I övrigt har jag precis lagt av med FB 😉 Känner att jag inte vill hålla en låtsaskontakt med någon enbart på Internet. Vill någon mig något kan de leta på hitta efter mitt telefonnummer, typ.
Kul med to-do listan förresten!
Det är fasinerade att livet inte är utstakad för var och en, utan att det sker förändringar på gott och ont. Det är nog nyttigt att tänka tillbaka ibland så man minns hur man förändrats även om det kan vara jobbigt. Tack för ett så tänkvärt inlägg! Kram Sandra
Din reflektion fick mig verkligen att fundera och tänka efter lite extra. Tack!
ja tiden går verkligen fort när man tänker så där!! men i vissa andra avseenden tycker jag den går sakta… och vissa dagar känns det tvärtom. Det gäller att ta vara på tiden och leva i nuet helt enkelt.
Var du gift en gång tidigare alltså??! Tråkigt med så mkt uppbrott. lillasyrran, är det hon som har lilla Saga??
Puss på dig
Hm…jag har lite omvänt problem tror jag. Känns som om jag levt en evighet, haha! Trots att jag bara är 26 år. Känns inte alls som om det var igår allt det där ”hände”…Kanske beror det på att jag gifte mig ung (21 år), fick första barnet när jag var 21 och andra när jag var 25. Träffade min man när jag var 14 år bara, så vi har ju hållit ihop ett tag och jag tror det känns att jag varit med så länge just för att man ännu är ung, men ”avverkat” så mycket! Har man varit tillsammans med sin man i 12 år brukar man ju oftast vara äldre.
Nå bra i alla fall att trots att det kännts som man levt länge så har man ännu längre kvar!
Usch ja.. ibland är det läskigt hur snabbt tiden gar. och fortare gar det sen man fick barn tycker jag!! Nu förstar man vad alla tjatade om när man var liten när de sa ”nämen ooo vad stor du blivit”…. nu e man väl san själv 😉
Var och klippte mig idag tillsammans med min flicka som snart fyller 10 år. På vägen till frisören sa hon glatt till mig att:
-Mamma, jag vill klippa mig i något ”poppigare” frisyr. Och jag satt där som ett stort ? med skräckilningar i kroppen……min lilla flicka, klippa av sig håret NEJ NEJ NEJ!!!!!!!!!
Till svar gav jag det klassiska:
-Men lilla gumman du som är så fin i ditt långa hår inte ska du väl klippa av det.
När vi sedan satt hos frisören så tittade hon på mig med älskvärd blick och sa:
– Ok mamma, för din skull så klipper jag bara av luggen då OCH klipper upp det i lite.
Självklart att hon är stor nog att bestämma själv hur hon vill ha sitt hår. Men jag suckade av lättnad när jag tänkte att jag har en hemma som bara är 6 månader. Det är i alla fall 9 år tills hon vill ändra frisyr själv förhoppningsvis.
Visst blir våra barn stora och tiden går sååååå fort men tänk om man bara hade fått ha en stoppknapp ibland. Vi har ju bara våra barn till låns under en begränsad tid så då skall vi njuta av dem och inte ”morra” på dem som den tjatmamma man kan vara.
Detta var bara en hänselse i mitt liv i dag som fick mig att känna hur fort tiden går och jag är ”bara” 33 år.
Tiden springer verkligen ifrån en, det märks när man träffar på en människa från ”förr” eller när man tänker efter..