Vid middagstid fick jag skrämselhicka av det större slaget!
Jag är van vid att ha ständig uppsikt över Juni när Alice är i närheten för hon är ju bara 23 månader och förstår ju inte riktigt att lillasyster är ömtålig. Det är stor skillnad mot när Noel var liten (2 år och 7 mån) och Juni kom. Det är ganska stressande med ny bebis och en 2-åring hemma.
Hur som helst så har hon några ggr försökt klättra upp på vagnen, dvs ställt sig på hjulen etc för att få bättre koll på Alice och i dag när jag gick ut i köket för att öppna posten så hörde jag ett oljud och sedan båda töserna som skrek i högan sky! Jodå, min värsta mardröm, Juni hade klättrat upp på vagnen och vält den! Med Alice i!
Så när jag rusar in i vardagsrummet så ligger vagnen på sidan på golvet med Juni under sig och Alice halvt ute på golvet! Åh får hjärtklappning bara jag går igenom scenariot i huvudet igen!
Lillbebis hade verkligen tur! Tur att hon låg väl nerbäddad så täcket höll tillbaka henne från att flyga ut på golvet. Hon skrek ett tag men lugnade sig ganska snabbt i min famn så då förstod jag att inget var brutet och att hon nog bara blivit rädd. Hon var lite röd på kinden som tagit i och nu har hon ett litet svagt blåmärke där.
Jag hade henne i famnen sedan de närmsta timmarna, vågade inte lämna henne ifrån mig, ville ha koll så hon mådde bra. Men hon har varit precis som vanligt, hon lugnade ju sig som sagt snabbt och sedan låg hon nöjd och glad i min famn och tittade, åt och somnade sedan.
Älskade, älskade lillbebis
Älskade, älskade busa! (här med vällingpulver över hela sig)
Jösses vilken mardröm. Tur att allt gick bra. De små är ju som tur är väldigt mjuka och klarar mer än man tror. Tänker på hur våldsamt de kläms ihop under förlossningen tex.
Vet precis hur du har det med Juni och att ständigt få passa. F var ju bara 19 månader när Lukas kom så det är först nu de senaste månaderna som jag vågar lämna dem ett par ögonblick på tu man hand. Nu är ju F snart 2½ och Lukas är dessutom en smula mer tålig än de är i början. Ja och det blir ju bara bättre och bättre för din del. Alla blir större och klarar/förstår mer. Men det vet du ju, inte första gången du är med i bebis-gemet direkt
Kram vännen
Ussh va otäckt!! Men skönt att allt gick bra.
Kram
Men usch vad otäckt! Tur att det gick bra!
Jag har ju också 22-23 månader mellan mina barn och när man ser tillbaka nu så fattar man ju hur liiiten storasyster egentligen var. Man är inte så stor när man är 23 månader. Min lillplutta är snart 23 månader. Jösses vad tiden går fort!
Härligt kort på bus-Juni!
Kram på er!
oh jisses så otäckt!! vad skönt att det gick bra ändå, men det är ju verkligen jobbigt när de inte riktigt lär sig av sin misstag. Hoppas att hon inte gör om det ändå… dom är ju sååå snabba!!!!
Ååh stackars dig. Förstår att du blev livrädd. Vilken tur att händelsen slutade såpass bra ändå. Dom små liven. Det underbaraste man har!
Kraam på er!
Usch jag förstår att du blev skrämd!!Ja det gäller väl att ha ögon i nacken nästan..Liam har börjat bråka med lillasyster som bara den skulle peta henne i ögonen en dag när jag värmde mat..Knuffar o kastar grejer på henne..Så han tycker inte att det är så kul med en syster längre..Så här har man varit på helspänn på sistone,så jag kan fördtå att det är stressande hemma hos dig!Blir skönt sen när Noel o Juni är på dagis så du får lite lugn!Kramiz!
ps.Liam trodde att det var Emeli på den svartvita bilden,vår ”gumma” så jag förklarade att det är en pojke som heter Noel som är storebror till lilla Alice,då frågade han om Noel oxå har en motorcykel..(en blå precis som Liam..)Viktiga grejer!=)
Ja usch vad snabbt saker och ting händer. Här hemma är det också stenkoll som gäller. Alfons har en tendens att vilja lägga sig över Saga i babysittern vilket gör att den tippar. Och de vill ja ”bara” prata med varann…
Tur att allt slutade bra!
Oj, oj.. men vad skönt att det slutade bra allting. Ta hand om er
Hjälp, vad läskigt! Förstår att du fick skrämselhicka!! Vilken tur att det ändå gick bra..
Vilket underbart foto på din lilla busa Juni!!
Usch ja, det är så hemskt när det händer såna där saker. Man blir sååå rädd och man känner sig sämst som inte var på två ställen samtidigt
Det är ju så mammahjärnan fungerar…
Kan tänka mig att det är skillnad att ha så tätt mellan barnen. Här är ju ändå Karin 3½ så det är ju lite annat även om jag inte vågar lita riktigt på henne heller så har hon ju lite mer koll.
TUR att det gick bra!!! KRAM
Herregud!! Vilken tur att det gick bra!!
Härligt foto på Juni…
Kram
Men usch va otackt! Tur att allt gick bra, kram!
Hua! Skönt att allt gick bra!
Oj. :-O Förstår att du blev rädd. Tur att det gick bra.
Ååååh vet precis känslan man får, hur hjärtat rusar och allt som hinner fara igenom huvudet innan man ens hunnit fram.
Förstår att du var orolig och ville håla koll på Alice. Har Juni sagt något om det efteråt? Antar att hon blev lika rädd hon, stackarn som bara ville titta på sin lillasyster.
Tack för förtroendet att få läsa vidare!!!
Förstår att du blev rädd, skönt att allt gick bra. Härlig bild på Juni-bus och på lilla Alice! KRAM!
Usch så hemskt! Tur att det inte hände något!
Jösses, vilken hjärtklappning jag förstår du fick!
Bra att det gick bra… svårt att balansera nyfödd och nyfiken 2-åring förstår jag.
kram
Sophie
Usch, kan bara tänk mig paniken man får när barnen skriker. Speiellt när Alice är så liten! Skönt att ingen av dem skadade sig. Läskigt vad som kan hända på några sekunder, usch och fy.
Kram
Åh vad skönt att det gick bra för alla inblandade! Jag får rysningar i hela kroppen när jag läser inlägget.
Åh Åse… vilken panik!
Skönt att allt gick bra sånär som på hjärtklappning och vettskrämda döttrar.
KRAM
Fy vad läskigt innan du fick läget underkontroll. Många tankar snurra nog runt i huvudet på dig. Vilken mardöm. Skönt att det gick bra för töserna…Och hur är det med lilla Juni som bara skulle titta till sin lilla syster. Och så blev det så fel. Stackars liten.
Kramar i massor till er.
Ujujuj så läskigt!!! Vad skönt att det gick bra!
Och du.. i know the feeling.. det är 23 månader mellan mina bruttor. Snacka om att man fick ha järnkoll.
Men usch så hemskt. Jag förstår att du blev rädd och inte ville lämna lillan för en sekund.
Tur att det gick bra iaf, för båda töserna…
KRAMIS
Vilken tur att det gick bra!!
Usch, vad otäckt!! När man hör skriken – innan man ser vad som hänt…hu. Skönt att det gick bra. Hoppas Juni inte klättrar mer nu. När K var litenb fick hon ibland sova på bordet i vardagsrummet i sin lift. Hennes säng stod där uppe så dit kunde jag ej springa hela tiden, Axel var ju ganska liten också. Det gick bra men, fick ju passa ändå för skulle han råkat dra ner liften fr bordet blir det ju inte så bra…men, svårt lämna på golvet också ju när han sprang runt så mkt i det lilla huset vi hyrde då. Påminner mig om hur mkt man fiock passa på, pust. Skönt att du har dagis ibland så både du och Juni kan slappna av resp härja fritt några timmar.
Om jag ska dela med mig av ngt jag fick hicka av var det när jag lämnat Klara i soffan en liiiten stund för att springa upp. Hör gallskrik nerifrån och hon har ramlat ner (tror hon var kanske 3 månader..). Usch vilken ångest. Gick bra som tur var.
Usch sånt är så HEMSKT!! Man blir sååå sjukt rädd.
Det är tre år mellan mina första så när tvåan var liten bebis å låg ute i vagnen så ville hon gärna köra lite på vagnen…så hon stod på första trappsteget på trappen och hade stuckit in överkroppen mellan handtaget å liggdelen å så rullade vagnen lite framåt å vagnen tippade mot ASFALTEN…jag stod en liten bit ifrån å såg detta å skrek bara rakt ut, jag såg bara synen framför mig att han hade flugit ut ur vagnen å rakt ner i asfalten…men lilla skruttan som var lite mer än tre år hade stoppat lillebror, så där låg hon på knä med vagnen i backen å höll båda händerna på hans mage å hon var mer ledsen än han, tänk så rädd hon måste ha blivit! Skönt iaf att allt gick bra, både för oss och er!
Kram
puh!! vad skönt att det gick bra för båda! Lilla hjärtat är ju säkert så nyfiken och vill väl passa syster när du inte är där
Puh säger jag .Förstår ok du blev rädd. Förstår om det är ett ”pass” nu mer båda.
Förhoppningsvis så gör hon inte om det igen. Men dom glömmer ju lätt också.
KRAM PÅ ER!
Usch! Vilken tur att det gick så bra ändå! Förstår att du inte ville släppa henne ifrån dig efter det!
Stackars dig och småflickorna.Det är bara så att det händer på ett ögonblick och man kan ällta det fram och tillbaka om varför det hände. Men det gick ju bra och det är ju skönt. Kan ju med glimten i ögat förstå att Juni ville leka lite Tarzan & Jane =)
Kan dela med mig av en sak som hände mig när Ebba var lika liten som Alice. Jag skulle gå från tvättstugan in till köket drygt 2 m och hade Ebba i babysittern. Hade inte spänt fast henne, varför vet jag inte än idag, men jag tappade greppet om det ena handtaget och Ebba rullade av babysittern och föll drygt en meter rätt ner i golvet. Jag mådde som en skit och slängde ut både babysittern och de kläder som hon haft på sig för jag tålde inte se det för det bara påminde mig om hur jäkla dum jag varit mot henne. Barn är ju mjuka OCH tack o lov tåliga men det är knappast en tröst.
Vi som 70 talister ska väl vara glad för att vi är så hela som vi är =) Min pappa berättade för mig häromdagen att han en gång fick bromsa med bilen så hårt att jag flög ur babyinsattsen som stod i baksätet. Är det klokt att de fick köra runt med en i bilen på det viset va
Kram på dej =)
Men herregud! Förstår att du blev livrädd!!!
Tur att det gick så bra iaf….gjorde Juni sig illa eller blev hon också mest rädd? Kram
Men fy vad otäckt! Vilken tur att allt gick bra, tänk vad snabbt saker händer
Kramar!
Fy vad otäckt! Jag tappade min son när han var ett halvår i trappen. det var under en nattlig promenad för att fixa käk, så skärpt som jag var tiden efter det har jag nog aldrig nånsin varit. Tur att det gick bra.
Usch så läskigt, förstår att du fick hjärt-snurp…
Stackars Alice, och stackars Juni. Inte lätt att vara stor när man är liten. Hon skulle ju säkert bara kolla till lillasyster lite… Kram på er.
Malva och jag har suttit och kollat på alla Alice-bilder inne på Fem myror… Malva är helt förälskad i lilla Alice och vill se alla bilder om och om igen. ”där är Alice” säger hon till varje bild. Och när jag frågar henne vad våran bebis ska heta så säger hon ”Alice”, såklart.
Åh herregud! Har gåshud över hela kroppen och jag förstår att du blev rädd. Men vilken himla tur att båda tjejerna är okej.
Kommer ALDRIG att glömma när Andreas halkade i trappen med liten Simon som bara var 2 veckor. Som tur var så lyckades han ramla rakt bakåt och fick Simon på bröstet så han for inte illa. Värre var det med Andreas rygg. Men vad är ett blåmärke eller två när allt ändå slutade väl…
Stor kram!
Instämmer med alla övriga! Läskigt!
Vilka sötnosar ni har!
Usch vad obehagligt, förstår att du blev skrämd! Vilken TUR att alla mår bra nu, även mamma hoppas jag!!
USCH vad läskigt!!
TUR att det gick så bra ändå, för båda småtjejerna!
Massor med kramar