Så många känslor och tankar som numera fått ett namn.
Så mycket vackert som innesluts i det som är Du.
’Jag älskar dig’ känns inte stort nog för att uttrycka det som genomsyrar blod och själ.
Men finns det större ord?
Vart finner jag dem?

Hur fick jag dig att älska mig?
Jag vet inte, men du gör det.
Fanns det ett liv före dig? Jo, jag kommer ihåg..
Jag saknade dig. Utan att veta var jag skulle leta.
Men jag fann dig. Eller fann du mig?

Vet du mina tankar?
Allt jag älskar hos dig?
Hur din hand som söker upp min när vi sover gör mig trygg?
Hur din tyngd över mig när vi älskar är som balsam för min själ?
Hur saknaden av dig känns som smärtor i en amputerad arm.

Jag hoppas du känner dig älskad när du sluter dina ögon för natten.
Att du aldrig någonsin tvivlar.
Att du ser alla svar du vill ha i mina ögon och smakar bekräftelsen i mina kyssar.
För du är min själs spegel och hur kan jag annat än älska dig?