Livet är skört.
Vad som helst kan hända och jag är nog inte den enda som har ett inbyggt ”Det händer inte mig”. Det händer en massa hemskt i världen, det vet vi alla… men ibland får man bara nog.
Mina tankar går till Anna Lindhs man och två barn och övriga närstående. De går även till de närstående till de 3000 som förlorade sina liv i WTC för 2 år sedan idag. Jag har suttit och tittat på återblickarna av tragedin och man kan inte göra annat än sitta stum med gråt i halsen och förfasa över det hemska som hände den dagen och tänka på mardrömmen som fortsätter för de efterlevande.
På aftonbladets websida berättas om en 5 åring som knivhöggs till döds idag på en förskola i Arvika. i 5 år fick hon leva innan en annan människa beslöt sig för att det bara fick bli 5 år. Det kunde varit mitt barn. En 16 årig flicka har funnits död på en skogsväg, hon gick ut i lördags och visste inte att det var hennes sista dag i livet.
Livet är skört och man ska leva varje dag som om det vore den sista.
11 september kommer bara att vara en dag i sorg numera :,(
*kram*
Hej vännen!
Visst undrar man vart männskligheten är på väg!? Känns som om klimatet bara blir kallare och hårdare hela tiden… Då är man glad att man har fina vänner och en familj som man älskar! 🙂
Tack för idag snuppan!! Lav jo!
*puss å kram*
Jag har också setat som i chock idag. Det har varit så mycket. Jag har gråtit en massa. Vart är världen på väg egentligen??
Jag är så ledsen. Vad är det för värld vi lever i? Vad är det som händer med människor? Det är så jobbigt att tappa tron på det goda.
Ja visst är det fruktansvärt alltihop……..
Ja du vännen. Den här dagen glömmer man inte. Vad är det för värld vi lever i egentligen? Alla tankar till familjerna….