Jag vill bara skriva några ord om detta med lösenord. Ni som läser ofta hos mig vet att jag är väldigt öppenhjärtig och lägger upp mycket bilder från mitt liv, på mina barn. Det är därför jag väljer att en gång för alla lägga sådana inlägg bakom lösen. Det har varit en låååååång process och jag har inte kunnat bestämma mig för om det ska vara lösenordsskyddat eller inte, ibland har jag tagit bort lösenordet för att senare lägga på igen. Det handlar om att jag är naiv, vill inte behöva skydda men jag inser ju att det är det smartaste att jag gör det – om inte så för mina barns skull.
Varje gång jag lösenordsskyddar så finns det en handfull som alltid efterfrågar lösen men som man senare i princip aldrig hör ifrån.. tills det är dags för nästa byte. 1 eller 2 kommentarer kan det på sin höjd finnas – ofta i anslutning till att lösenordet bytts. Jag förstår verkligen att det finns tidsbrist, att vissa tycker det är svårt att kommentera, vissa har lättare för det, andra har svårare, vissa tycker inte om att alla andra ska läsa det de kommenterat (nu finns dock en ”privat” funktion så bara jag ser din kommentar om du väljer det!)
Men alla kan vi emellanåt, om det så bara är vart femte inlägg skicka iväg ett hej, en liten tanke för att visa att du fortfarande läser. Hur ska jag annars kunna avväga intresset för att just du vill fortsätta läsa hos mig?
Då jag skriver så öppet så känns det obekvämt med människor som regelbundet läser om mitt liv men som jag i princip inte vet läser det jag skriver.
Jag får jättemycket kommentarer och det är apskoj, så jag fiskar verkligen inte efter fler för att fylla upp inläggen – utan det handlar helt enkelt om en sådan sak att jag tycker om att få respons när jag pratar med någon. Om jag träffar dig på vägen till affären och vi stannar till och jag säger några ord, berättar om vad vi i familjen gjort på sistone, att vi ska ut och resa m.m och du bara står rakt upp och ner och tittar mig i ansiktet utan att bemöta det jag säger eller på något sätt visar intresse för det jag säger då kan jag lova dig att jag nästa gång inte stannar till och berättar om min dag.
För mig handlar detta om samma sak – för andra spelar det ingen roll att få respons på det de skriver men det gör det för mig och då jag valt att lösenordsskydda och just du efterfrågar lösenordet för att få läsa då anser jag att vi påbörjat ett ”samtal”.

Ville helt enkelt belysa mina tankar kring ämnet ;-P

Uppdaterar med några ord från en mailkonversation med en läsare:

”Det är alltså inte en massa kommentarer med samma innehåll som jag eftersträvar utan att personen som fått lösen då och då visar att den läser. Det behöver som sagt inte ens vara en kommentar som relaterar till ett speciellt inlägg det går bra att skriva typ ”hej, nu har jag varit här inne och läst”! och det behöver inte vara varje dag, vareneda inlägg utan då_och_då.

Vad jag har problem med är de som alltid ber om lösen med orden ”Jag vet att jag kommenterar sällan men blir glad om jag får lösenordet ändå, jag ska bättra mig” och sen hör jag nada ifrån dem, tills det är dags nästa gång. DET känns obekvämt, ungefär som att du har någon som ständigt kikar in i ditt vardagsrum men som du inte ser när du tittar ut.

Det är av egen fri vilja jag väljer att blotta mig på nätet, men ber man om lösen så tycker jag att det krävs att man visar ibland att man läser. Hade jag skrivit helt offentligt hade jag inte kunnat kräva något alls – anser jag.”