I går åkte vi ner till Malmö och för att gå på malmöfestivalen och fira svärmor som fyllt år.
Vi strosade sakteligen och kollade in stånd, öltält, munkar, gräddbullar, karuseller och allt som hör en festival till. När vi varit där i ett par timmar stannade vi till och rätt som det var så var sprang Noel i väg! Först sprang Daniel ifatt honom för vi såg åt vilket håll han for men när han kom tillbaka tomhänt så fick vi alla fart. Jag och de stora barnen gick åt ett håll, svärmor åt ett annat med Juni i barnvagn och Daniel gick åt sitt håll. Vi letade och letade, jag med N&M i vars en hand gick gatan fram och tillbaka, fram och tillbaka. När han varit borta i 15-20 min fick jag tag i ett par patrullerande poliser som tog upp min tårdrypande anmälan.
Pojke på 3½, blå tröja, Bruna byxor, blå Crocs, mellanbrunt hår och bruna ögon. Sågs senast på Södra Förstadsgatan.
Det gick på ett ögonblick! sa jag med tårarna rinnandes.
Det är inte ditt fel, det går så snabbt! sa polisen och verkade förstå.
När anmälan var gjort så höll hon som bäst på att ropa ut över radion när min mobil ringde.
Det var svärmor: Han är här! Vi är borta i polistältet!
Jag fick nätt och jämt fram att han var hittad till polisen och sen sprang vi iväg.
När vi kom fram stod en lättad farmor och Noel var i famnen på en manlig polis. Ett äldre par hade hittat honom och varit så smarta att det gick bort med honom till tältet där poliserna hade sin samlingpunkt. Där satt han i knät på en kvinnlig polis när svärmor gick dit för att se ifall de möjligen hade honom. Vilken underbar syn!
Jag brukar skriva namn och mobilnummer i handen på honom men inte denna gång. Aldrig att jag ger mig iväg till större folksamlingar utan att namnmärka!
Vi sov över hos svärmor för vi var alla så trötta och både fysiskt och psykiskt utmattade efter dagen! Det var en mycket trevlig dag trots allt, även om vi alla fick vår beskärda del av skrämselhicka.
[mygal=malmofestival]
Oh gud vilken panik det måste ha varit. Skönt att ni hittade honom! Kram på dig!
Men fy vad läskigt!!! Så hemskt!!! Fy för, vilken panik!!! 🙁
Skönt att det slutade gott tillslut!!! Busiga Noel, det får vi verkligen hoppas att han inte gör om!
Kram till er alla!
usch fy vad hemskt!!!! Jag blev helt skärrad när jag läste vad som hänt! Det går så jäkla fort, och snabba är dom ju med! Men vilken tur att det slutade väl! Lille Noel.. hoppas han lärt sig nu att han inte ska gå ifrån er. W springer iväg hela tiden, man kan inte titta bort för 1 sek ens! och lyssnar det gör hon inte heller! Bamsekramar till er!!
Vilken tur att allt gick bra!Rena mardrömmen att bli av med sitt barn ute i folksamling o då är ju 20 minuter en evighet!! Skönt att ni kunde sova hos svärmor,ser så mysigt ut!Ha de bäzt!KRAMIZ!
usch vilken rysare!! Men med et lyckat slut som tur är!!! Kan tänka mig hur mkt tankar som hinner fara genom ens huvud under de där 20 min han var borta!!!!
stackare, fy vad jobbigt det verkar. Kan tänka mej att det går fort.. men usch, man vill inte ens tnka på vad som kunde hänt!
kram på er!!!!
Vilken pers! Tur det slutade lyckligt *kram*
Jag blev alldeles svettig bara av att läsa. Pweeuh alltså. Fy vad otäckt! Tur att det ändå gick så pass bra tillslut…
Uhhhh vad läskigt!! Fy tusan vilken tur att farmor hittade honom! Usch, jag får ont i magen bara av att tänka på att tappa bort Tyra sådär… Men som du säger, det sker så lätt, på bara ett ögonblick!
Förresten, fy fasen vad snygg du ser ut på första bilden! Som nån jäkla Hollywoodmorsa eller nåt, din fuskis 😉 Du passar verkligen i att ha håret som det är nu!
Pyss på dä
tur att det gick bra ändå, att det snälla paret tog han till polistältet och att noel inte verkade rädd. 🙂
jag vet hur rädd man blir. hade mig med min snart femåriga gudson på stan här i somras. och mitt i allt är han borta från butiken. dock hade han ’bara’ gömt sig under ett klädställ, men vilken panik jag hade. var på väg över till grannbutiken för att se om han sprungit dit, och det var då som jag fick syn på busungen under den där klädställningen i skyltfönstret. efter det höll jag han hårt i handen. ;-P
Så skönt att det slutade väl. Blir helt förstörd av tanken bara vad som kan hända. Tack gode gud för det finns vänliga människor som hjälper till!
Puss
Men usch vad obehagligt när ens barn bara försvinner sådär!
TUR att ni hittade honom och att allt gick bra!
Kram på er!
Nej, fy… Kan känna hur mitt hjärta slår. Vilken panik ni måste ha fått. Jag vet inte vad jag hade gjort om mina barn kommit bort, fy fasiken säger jag bara!!
Såååå skönt att det gick bra och vilken härlig lättnad det måste varit att återförenas. De 20 minutrarna måste ha känts som timmar.
Puss & kram
Åh fy vad hemskt att bli av med Noel sådär bland allt folk. Jag blev av med Kevin på familia en gång i höstas.
Jag och en vän satt och fikade på McD med de små och Kevin var utanför vid torget där de hade ställt upp tomtehuset. Jag såg honom hela tiden och han kom fram till oss med jämna mellanrum och ”rapporterade”. Men rätt som det var så var han borta. Jag blev jätte rädd och jag o vännen delade på oss och sprang familia runt. När jag kom förbi leksaksaffären tyckte jag mig höra hans röst och mycket riktigt stod han där inne och lekte vid deras tågbana, personalen hade inte ens märkt att han var i butiken… Usch vad hemskt det var. Efter det får han aldrig gå iväg själv längre.
Skönt att polisen tog hand om Noel och jag förstår att ni var helt utpumpade efteråt.
Kraaam
Fy, värsta fasan! Men vilken tur att ni fick honom tillbaka så pass fort ändå och att inget hemskt hänt. Kan tänka mej att det ändå kändes som flera timmar….
Dom är snabb dom små liven 🙂
*kram*
Åhh herregud..jag bara ryser..verkligen tur att det slutade så bra man vill inte ens tänka på vad som kan hända när de små rackarna springer iväg:/
Myspysfilm på lillboppan också..såå stor hon blivit:)
Puss och kraam
Men gud vad gräsligt! Jag hade svimmat på fläcken! Vilken tur att allt ordnade sig till sist. Sååå stor den lilla hönan är nu! Supersöt! Tack för underbara bilder! kramar
Herrgud så hemskt! Vilken tur att ni hittade honom så pass snabbt ch välbehållen. Jag vet hur det känns, har varit av med leo här hemma två gånger då han ”rymt” in i grannträdgårdar. Men innan man hittar de små liven igen, det är en mardröm!.
Kramar
Fy vad otäckt!
Skönt att han bli upphittad och att de gick med honom till polisen
Vad stor Juni ser ut på bilderna nu
Kram
Mitt mammihjärta känner med dig Stumpan. Vilken tur att allt blev bra tillslut.
*Kramas om*
Käre tid!!! Vilken mardröm Åse!!!
Minutrarna måste ha känt som år…
skönt att han hittades välbehållen och allt!!
Får kalla kårar när barnen är utom synhåll…
Du får skaffa dig ett sån däringa barnlarn som larmar när de går för långt bort eller sätta en GPS på han!!!
kram//
Men goe. Vilken underbar tur att det slutade väl ändå! Halleda.. Hur tog Noel det, har han sagt vad det var som gjorde att han ”ville iförväg”?
Mammahjärtat måste ha slagit fort, fort. Tankar som snurrar.. Paniken.. Gu vad hemskt! Hoppas ni alla har hämtat er lite nu & att avslutet på helgen blev lugn o harmonisk.
Fina bilder.
Tackar för dom!
Stoooor Hjärtekram
(o hälsa Noel fr mig att han får vara rädd om sig o mamman sin *ler*)
Fyy vad otäckt! Kan bara tänka mig alla tankar som hinner fara genom huvudet innan han blev hittad. Smarta människor som hade tagit honom till poliserna. Hoppas han inte blev alldeles skärrad själv…
Ååå så läskigt! Jag får gåshud bara jag tänker på hur du måste ha mått de hemska minutrarna! Fyyyyy.
Hugo är helt orädd och litar verkligen på att VI har koll på honom. Han lallar gärna i väg på egen hand. Usch så snabbt det kan hända att de försvinner.
Skönt att det gick så bra!
Kramar
En stor kram till er allihop. Jag vet hur det känns och det är inte en känsla jag vill ha tillbaka!
Amen nä, fy attan, va läskigt, blev tårögd och fick hjärtklappning bara jag läste om det kan bara tänka mig hur du kände dig. Vilken lättnad när ni hittade honom. Kram på er och en extra kram till lille Noel.
Fy så gräsligt. Vilken otäck känsla :/
Tur att han kom tillrätta!
Kram!!
Åhhh fy sjutton!!!!!!! Jag var med om samma när Ville rymde bara 2 år gammal inne på biblioteket. Jag höll på att få hjärtstillestånd.
Vilket underbart par som gick med honom till polistältet. Phewwwww!
Krama om godingarna dina från mig
Sååå otäckt för er och visst går det fort när dem små liven sticker. Det är en sådan hemsk känsla så man kan inte förklara den. Himla skönt att det ordnade sig och att han hittades välbehållen.
Kram!
Hualigen! Tänk så fort det går att försvinna. Vi pratade just om detta med svågern och hans faimlj idag. Tur att ni fann honom … oskadd!
Tack för lösen till hus-sidan.
Usch, vad obehagligt! Jag fick en stor klump i magen bara av att läsa, kan inte ens tänka mig hur hemskt det måste ha varit för er. Skönt att det slutade bra i alla fall!
Kramis
BURR-BURR… det är mycket otäckt… skönt att ni hittade honom oskadd!
KRAM från en mamma som letat efter sin son på stranden…
Nej fy så läskigt!! Otäckt sånt där ju! Jag får ont i magen bara Karin försvinner nån sekund när vi är inne på ICA eller nåt… *S* Men så där bland massor med folk. TUR att ni hittade på honom så snabbt ändå och att allt gick bra! Det går så snabbt och man kan omöjligt hålla koll varje sekund. De är både nyfikna och snabba de små… tror väl att någon alltid har koll på dem, men det är ju inte alls säkert. Antagligen hann han kanske själv inte förstå eller inse allvaret i det hela så att han blev så jätte rädd. Kram
usch vad obehagligt, TUR att allt gick så bra i alla fall! Minns själv, trots att jag var typ fem år den gången då lillebror försvann på Sverigebåten och mamma och pappa var helt till sig. Men det gick bra då också som tur.
Gladare saker: härliga bilder på ”lilla” Juni!
Jag förstår precis hur du kände dig.Har varit med om samma sak när min son var liten. Oj, vad många tankar man får.
usch vad obehagligt!! Förstår att ni blev rädda.. Tur att han kom tillrätta såpass snabbt ändå.
Fyy, det är ju verkligen den värsta mardröm man har som mamma att ens barn ska komma bort 🙁 Förstår att du blev livrädd och säkert hann tänka på både det ena och andra som kan ha hänt.
Skönt att han kom tillrätta snabbt!!!
Vilken tur att det finns bra människor som tänker ett steg längre när ett litet barn kommer där helt ensamt! Och vilken tur att allt slutade väl, from nu tänker inte jag heller gå till nåt sånt utan att namnmärka barnen.
KRAAAM
oj! dom där ögonblicken stannar nästan världen. fytusan! skönt att allt slutade bra. kramar till familjen!
ÅÅååå Villken MARDRÖM!!!
Men villket lyckligt slut. Sånt där gör ju bara att man kramar sina älsklingar sååå man blir tokig.
Vet inte vad jag hade gjort om min lille försvann. hade nog blivit tokig. Krama bustrollet massor
Kram
Innan jag fick barn och fortfarande inte visste bättre så brukade jag lyssna i affärer när de ropade ”lille Kalle väntar i informationen” och så tänkte jag: ”Vilka ansvarslösa föräldrar som tappar bort sina barn så där.” Sen fick jag barn och upptäckte hur snabba de är…… C har varit på rymmen i affären ett antal gånger och jag har blivit lika hispig då. Och då var vi ändå inne på Hemköp. Kan bara tänka mig hur panikslagen jag hade blivit ute på stan.
Jag har, fast hon är så stor, ett plastarmband (hittade i någon katalog) på vilket hennes namn, mitt namn och mobilnumret står, samt att hon har astma. Det kommer att få sitta kvar när vi är ute på stora grejer tills jag är helt bombsäker på att hon kan mitt mobilnummer utantill.
Vad skönt att det gick bra. Kan tänka mig lättnaden efteråt.
*kraaam*
Hu! jag ryser i hela kroppen!! Det går ju verkligen på en sekund… Tack gode gud att ni hittade honom så snabbt!
KRAM
Nä, usch! Sånt är verkligen läskigt. Jag ska se till att skriva nummer på Luna om vi ska ner till festivalen. Jag vill helst slippa den erfarenheten!
Vad stor Juni har blivit! 🙂
fy bubblan vad läskigt, förstår att ni blev alldeles förtvivlade!!! 🙁 tur att det slutade bra!
kramar i massor!
Usch, vilken chock det måste ha varit att upptäcka att han var borta – din stackare..! 🙁 Men slutet gott, allting gott iaf *suck av lättnad* 🙂
KRAM!
FY sjutton! Vilka hemska lååånga minutrar! Vilken panikkänsla. Hualigen. Helt otroligt hur snabba de är, de små. Har en treåring som är mig mycket nära (min guddotter som jag har mycket) och hon är snabb som en vessla.
KRAM till er i Skåneland!
usch sånt där är så hemskt. det är liksom värsta känslan (han är borta) och bästa känslan (han är hittad!) samtidigt… tur att det slutade bra!
kram
Men fy vad otäckt, kan bara ana vad du kände i de minutrarna han var borta?! Så skönt att läsa att han togs hand om av rätt personer. Som du säger, så sker det på bara några sekunder!
kram.
Vilken rysare! Tiden stannade här när jag läste. Skönt att det ändå ordnade sig, men det måste ha varit en extremt pressad situation för er. Hua! Och det kan ju verkligen gå fort också när barn ilar iväg så där. Vad hade Noel för uppfattning om situationen? Hann han bli rädd eller så?
Varm kram till lilla mamman.
Men snälla vännen – jag blir helt kall! Fy vad otäckt! Och så skönt att det slutade väl. Det var ju smart av ”upphittarna” att gå till polistältet. Stackars Noel, han måste ha varit rätt uppskrämd…
Stor kram!
Den lille skitungen satt helt coollugn i knät hos polisen och hade inte varit leedsen när svärmor kom. Men antagligen hade han varit ledsen när det äldre paret såg att han var bortsprungen, tror det iallafall.
Usch, ja du som har en treåring vet ju hur snabba de kan vara!!
KRAAAAM!