Jag blir så jävla ledsen!!! Och arg!!! PÅ detta som kallas ÅLDER.
Att se sina föräldrar åldras är inte roligt.. När jag tänker på min mamma tänker jag fortfarande på henne som lång och med ett långt svallande hår, hon fick alla att dra efter andan, under hela min uppväxt har jag fått höra hur vacker min mamma varit, hon ÄR fortfarande vacker men ni förstår… jag har min mamma som 40 åring på min näthinna.
Vår pappa har vi haft ett komplexare förhållande med, jag har nämnt lite om det.
Pappa var en stor, snygg man, lång och muskulös och jävligt snygg om jag får svära och säga det.
Nu ligger han på sjukan, gammal och ynklig, med åldersfläckar på händerna och jag vill bara gråta! Jag vill inte att mina föräldrar ska bli gamla och grå och bli sjuka och….dö.
Jag VILL inte och blir förstenad av sorg. Och helt plötsligt så är jag tillbaka i mitt flickrum som 6,8,9 åring där jag ligger och gråter efter det att mamma pussat mig godnatt för att jag inte vill att mormor ska dö…. mamma kommer in och tröstar mig och säger att ”mormor har många år kvar gumman…” Ja det hade hon men likväl så är det 10 år sedan nästa år som hon dog som 93-åring.
Allt har ett slut och det gör mig så JÄVLA ARG!!!!!
Lustigt. Jag tänkte just på samma sak häromveckan när jag kollade på gamla kort. Dels på hur mycket äldre min mamma har blivit men också på att jag själv ser äldre ut (läs fler rynkor). På en del är ju rynkor totalcharmigt men inte på mig. Inte alls. Någonstans.
Nu har vi ju dock hälsan och det ska man tacka sin lyckliga stjärna för för egentligen spelar ju det ingen roll hur vi ser ut bara vi får vara friska och krya.
Sen har jag turen att ha alla mina nära och kära kvar i livet men den där hemska dagen när de börjar falla av pinn närmar sig med stormsteg. Det inser jag. Det är när man tänker på sånt man gärna tar upp telefonen en extra gång bara för att säga hej.
Stor kram till dig.
Håller med dig. Det är jobbigt när de blir gamla. Min mamma gick bort 53 år i cancer, jag var då 27 och min lilla syster 24. Livet är orättvist. Min pappa var då 57 år och levt ensam ända sedan 1988. Jag saknar min mamma fortfarande, hennes stora sorg var att hon inte fick se sitt första barnbarn växa upp. Marcus var drygt 2 år, så han har inte minnen kvar. Men så här är livet. Kram
Det är tufft när sina älskade föräldrar blir sjuka.
På något sätt så vill man ju att de alltid ska finnas där……………….
Kram kram
Hej vännen!
Jag förstår precis vad du menar. Just för tillfället är min älskade lilla farmor så sjuk att vi inte vet om hon klarar sig. Det är väldigt jobbigt och jag antar att det kommer bli ännu jävligare när det kommer till ens mamma och pappa.
Får hålla med dig om att far din var en vacker ung man, nu hoppas vi att han kryar på sig helt och hållet. Jag tycker det är fint att ni verkar ha hittat varandra och han är säkert mycket glad för det Åse!
Kram och trevlig helg, säger alltid det på torsdagen för jag är ju ledig på fredagar
Usch ja! Det är riktigt tungt att tänka att ens föräldrar inte finns i livet för evigt..
Jag vill inte tänka på det, känns så overkligt att man inte skulle kunna ringa och be om ett recept eller ringa till pappa när man står mitt i Sverige och inte hittar hem…
Skickar en varm cyberkram och hoppas att din pappa kryar på sig!
KRAM!
Klart man inte vill mista sina nära och kära. Vill inte tänka på det… det händer inte mig? Eller..? Svårt att tänka på det när man är så inne och uppe i allt, men varför deppa över några vakennätter, när man kan njuta tillsammans över att man har varandra. En dag är det för sent, men det tänker man märkligt nog inte på…. Utan man bara knallar på och småspringer vidare….
Kram, kram.
åhh jag förstår dig så väl. Min morfar dog ju för snart ett år sedan och han var en mycket gammal man sista året innan han dog en vecka innan sin 86 födelsedag. Jag minns ju honom som 55- 60 år gammal, i samma ålder som mina föräldra är idag. Och det gör så ont så ont så ont att se hur åldern tar bi för bit.
Jag saknar honom ff så det värker i mig av smärta ganska så ofta.
*Stor kram*
Kära Åse!! Så trist det är det här med ålderdom!! Jag ser också mina föräldrar som 40-åringar och blir helt kall när jag inser att det är ju jag som om 4 år fyller just 40…. Jag önskar att ni i er familj får många år tillsammans!!
Många varma kramar!
Vad skönt att läsa att din pappa är på bättringsvägen <3
Jag tycker som så många andra att det här med åldrandet och döden är fantastiskt jobbigt. Mina föräldrar är inte så gamla än, 56 & 63, men tankarna kommer allt oftare in på "tänk när de inte finns längre" vem frågar man då liksom?? Min mormor gick bort när hon var 59 och det är bara tre år tills min mamma är 59 år å hon får INTE gå bort då! Farmor fyller 90 år till hösten och bor ff helt själv och är frisk – hoppas att jag och mina nära å kära får ett likvärdigt liv.
Åhhh Åse… Jag lider inom mig när jag läser ditt inlägg. Förstår verkligen hur du tänker där. Jag gör detsamma.. har haft turen att ha mina föräldrar och farmor och farfar/morfar med mig tills nu egentligen. Ser att de börjar bli gamla och har ont och man vill bara att det ska vara som tidigare. Allting tar slut.. men vem vill tänka att det ska ske med mig? eller ngn nära och kär? Ser i inlägget efter detta att din far är på bättringsvägen (underbart!) Kärleken till våra föräldrar kan många gånger vara svårt att greppa om och så gott som vad än som händer så älskar man dem. Dina föräldrar är lite äldre än tidigare men fortsatt väldigt stiliga… Många kramar och jag hoppas din pappa får fortsätta på bättringsvägen.
Hu ja, ja förstår hur du tänker, har bara haft mamma i hela mitt liv, och nu märker jag att det finns tendenser till demens och förvirring och hon är ändå bara 64, det är så sorgligt att de man älskar tynar bort på nåt sätt!!
Skönt att höra att han mår bättre och snart på benen igen!!
Kramar
Åh, det knyter sig i magen när jag läser ditt inlägg. Känner så väl igen mig i ångesten. Ser här ovan att din pappa mår bättre, hoppas att han fortsätter krya på sig raskt. Ta hand om dig och familjen. Stor kram!
Usch ja.. det är det jobbigaste kapitlet i livet, ”att bli gammal”.. Tanken på att ens stora idoler i livet inte ska finnas för alltid är fruktansvärd! Hoppas att han kryar på sig. STOR kram!
Jag håller med, att livet ska ta slut är så fel. Hela jag skriker att så kan det bara inte vara. Ändå, så mister man kära och nära genom åren. Men det kan ju bara inte vara rätt. Min lillebror gick bort år 2000 och att mista honom var som en bomb slog ner. Han skulle ju alltid finnas. 2007 gick mina barns pappa bort, vi var skilda vid denna tiden. När sådant händer så närmar sig döden på ett sådant mörkt sätt och man börjar fundera mycket på sin egen existens.
Att se sina när bli gamla och sköra är så fel, det är som om själen inte går hand i hand med kroppen. Själen är fortfarande ung medans kroppen går långsammare.
Man får vara arg, en kort stund. För att sedan gå vidare och ta vara på nuet.
Kramiz
Vet hur du funderar. Hjärtat kramas krampaktigt, alla tankar bara snurrar och man önskar att den dagen aldrig kommer.
Hoppas din pappa kryar på sig.
Kram!/Sara
Att ens föräldrar som ju har klarat ”allt” i ens ögon och har varit ett stöd helt plötsligt inte hänger med och orkar som förr, det är verkligen hemskt!!! Att det är livets gång, det är oerhört svårt att acceptera! Vilken hunk din pappa var när han var yngre! Nu är han en stilig äldre man, kul att se bilder på honom!!
STOR kram
Ullis
Skickar en massa stora kramar till dig och tankarna i huvudet. Vet hur det är….
Usch ja, åldern är ingen rolig historia direkt :/ ..den värsta kommentaren är ju trots allt ”men han/hon var ju ändå gammal, tänk på det”..jo visst gammal..men man vill ändå att personen ska finnas för alltid..
Jag hoppas din pappa piggnar till!!
Stor kram från mig!!
Min mamma dog när jag var 24 år och nu är jag jätterädd för att pappa ska försvinna.Vill inte det ännu..han ska liksom finnas där alltid.Blir ynklig och tänker på att jag inte vill bli ”föräldralös”..jag är bara 40år o de SKA finnas där för mig och jag för dom.
Så visst förstår jag dina tankar..
Stora kramar från mig <3
ps.Himla snygg pappa du har!
Nä usch, man vill bromsa tiden.Hoppas din pappa piggar på sig. Mina föräldrar är unga än och jag hoppas dom är med i många många år till och att dom ”tar tag” i sina liv o blir pensionärer och njuter lite av livet istället.Usch, jag vill inte ens tänka så långt nu..
KRAAAAM
Usch ja, man vill verkligen inte bli påmind om att livet går framåt hela tiden och alla blir äldre… Hoppas din pappa kryar på sig!
Kram!
Jag känner precis som dig. Det är fruktansvärt att se föräldrarna åldras. Jag har ofta tänkt på hur ”gammal” mammma plötsligt är. Och pappa. Man ser de får sina krämpor, har allt svårare för saker och ting som att påta i trädgården osv. Det är fruktansvärt att se.
Tänker på dig, hoppas att din pappa kryar på sig!!
Stor kram!
Usch! Jag gillar inte hller det här med ålder. Fy alltså… Vill verkligen inte se mina föräldrar bli gamla…
Kraaaaaaaaaaaaaaaaaam!
Klart man inte vill se sina nära och kära åldras och försvinna från en. Man får ändå hoppas att det är åldern som tar ut sin rätt, och inte en tragisk olycka, tidig sjukdom el dyl. Hoppas att din pappa kryar på sig! KRAAAM!
Livet är ingen lätt dans! Vet precis hur den paniken känns. Jag förlorade min mamma för 10 år sen, hon var bara 60 år gammal och jag ville så gärna ha henne kvar!!! Jag har ett tomrum i hjärtat som aldrig kan fyllas. Jag har lärt mig leva med det men det läker aldrig. Livet förändrades och jag lärde mig innebörden av kärleken… och den djupaste sorg… livets gång. Sköt om dig!
Jag tror jag kan förstå dig för jag har haft precis samma tankar själv senaste tiden angående mina föräldrar.Vill inte sätta ner de i gjord men tyvärr så är ju de livets gång.
Hoppas din pappa kryar på sig!
Kram
Jag vet….jag vill inte ens tänka på det. Det är så sorgligt och tungt…huuu.
Trots allt går livet vidare på något märkligt sätt.
Stor kram
visst är det surt!! Man tyckte det var så avlägset tidigare men det kommer närmre o närmre o man märker det nu att ens föräldrar börjar bli äldre. Innan tänkte man på ngt konstigt sätt att de som var gamla liksoam alltid varit det, man kan inte fatta att de en gång varit unga o snygga som vi
A tänker ofta som du – mamma jag vill inte att ni ska dö, ska ni dö före mig, jag vill inte dö osv…
Krya på sig pappan din och kram på dig!