Det verkar vara vår tur denna hösten/vintern att vara sjuka. Nu är Lillebror sjuk! Hostig och förkyld och sover oroligt.. Dessutom har han ju kommit på hur man ställer sig upp mot möbler så det är ingen ro, ingen rast här hemma. Vi köpte ett sådant där pannband igår som skyddar huvudet för han har trillat X antal ggr nu, slått läppen 3 gång och det lär ju bli fler ggr 🙁 Borde kanske skaffat en hockey mundering till honom? Han är ju så otroligt orädd också! Han förstår inte att han inte kan stå/gå utan att hålla i sig utan släpper taget hela tiden och drattar ju på ändan då. Lille plutten..

Jag känner mig för övrigt som om något kört över mig, otroligt trött och utmattad känner jag mig, beror väl på alla basilusker jag utsatts för på sistone och att Lillebror just nu kräver all uppmärksamhet.

Storasyster är frisk nu åtminstone! Var en riktig rysare det där.. antagligen hade hon en muskelbristning i benet som förvärrades av viruset hon hade i kroppen, efter 1 veckas Ipren ätande (enligt läkarens inrådan) så är hon så gott som frisk..

Vi var ju i Helsingör med Annika & peter och alla våra goa ungar och det var såååååååå mysigt! Julmarknaden där så ut som hämtat från en saga, tyvärr glömde jag kameran! *slita hår*

I lördags köpte vi en ny dator! Den gamla sålde jag dagen därpå och nu ska jag även sälja min Powershot A70 (som jag knappt använt eftersom vi använder Powershot SI IS) så halva datorn är finansierad på så vis. Har även ett webbjobb som får gå till datorn.
En EasyNote köpte vi, alltså en bärbar och jag fullkomligt älskar den! Den gamla var så otroligt seg så det liknade ingenting. Gick till slut knappt att arbeta på den och eftersom jag arbetar med så krävande program så måste jag ju ha en dator som fungerar och fast vi hade en snabb internet lina här så var det som sirap att surfa. Den andra bärbara är ju egentligen Daniels jobbdator så den har han bara hemma om kvällarna.

Igår pratade jag med Johannes (som ska vara toastmaster på bröllopet) De var nyss hemkomna från Aruba och han sa att det var nästan första gången han kände att han inte ville åka hem igen, låter lovande för oss som ska dit om 3 månader 🙂 kan inte fatta att det bara är 3 månader kvar till bröllopet! Jeez!