Jag hade en gång en vän. Vi växte upp tillsammans, delade lakritsbugg och Jenka tillsammans, räknade strecken så det blev jämt. Vi ”tjyvrökte” chokladcigaretter och tyckte vi var jättecoola. Hennes pappa och min pappa kallade varann för ”brorsan” och eftersom varken jag eller hon hade någon släkt i Sverige (hennes mamma var danska, min pappa var dansk) så blev vi kusiner aka ”kusselina”.
Åren gick och jag gick min väg, hon gick sin väg. Vi träffades båda höggravida igen massor av år senare, hon fick en mörk liten bebispåg och jag fick två små tvillingar. Vi träffades någon gång med familjerna men ingen av oss var lycklig i våra relationer så det blev inte så mkt mer.
En vacker dag träffades vi på Hemköp, jag var nyskild, hon var nyskild och hade träffat sin nuvarande man och vi bytte mobilnummer.
På den vägen är det, vi hade sporadisk kontakt fram tills jag träffade Daniel, då började vi höras av igen.
Hon var med och arrangerade min 30-års fest, hon var min brudtärna – hon var ju min bästa väninna, som jag delat så mkt med – vi gled i sär men hittade alltid tillbaka.
De följande åren var vi så sammansvetsade, vi delade ytterligare en graviditet ihop, den följande tiden som småbarnsmammor och livet tärde på vår vänskap. Vi vände ut och in på varandra och på oss själva. Vi började ta vänskapen för givet, vi tröttnade på att känna igen oss själva i den andre och vår vänskap blev som ett gammalt urtvättat klädesplagg som man har så svårt att skiljas från och helst inte vill men bör innan det faller sönder totalt.
En dag i november 2007 skickade vi några sms, lättsamma men inte så meningsfulla och sedan blev det tyst.
Tyst, tyst och tyst… Julen kom och gick. Ett nytt litet frö bosatte sig i min mage, men ingen som jag delat Bugg och Jenka med fanns där att dela min glädje med.
En sommar kom och gick, men en dag i augusti tänkte jag så mycket på henne att mina fingrar tryckte på ”Skicka” knappen i mobilen en sen natt och ett ”Va??” kom som svar när jag tog upp min mobil på morgonen. Jag skyllde på att jag somnat med mobilen och råkat få iväg ett sms, fast jag i själva verket hade saknat henne för mycket.
Dagarna gick, små trevande sms. En ny liten människa kom till oss och hösten kom och gick.
En dag i december ringde det på dörren här hemma och utanför stod hon – med sina chokladmunkar och sin varma famn.
”Det känns som i går” sa vi båda när vi kramades och det var som det alltid varit, vi hittade alltid tillbaka till varann.
Nu har ett nytt blad vänts, en ny sorts vänskap men som man ändå känner igen och känner sig hemma i utformats. Vi tär inte på varann, vi försöker inte göra den andre till en kopia av en själv, vi accepterar varann och jag känner mig lycklig, glad och tacksam – över att ha en väninna som känner mig så väl.

Älskar dig kosmos!

Lilla damen har ju hunnit bli 8 månader och är sååå go! Hon är så framåt och ständigt glad!
Vi är så glada att vi bestämde oss för en liten femma, så tomt det skulle varit uten henne känns det nu.
Snart ska hon få plaska i poolen på Mallorca, åh vad hon kommer älska det!! I går var vi pch fixade pass till henne, hon smajlar med hela huvudet på bilden – så typiskt Alice 🙂

Huset behöver städas, men jag vill bara ut och lägga mig bikiniklädd i solstolen! Vilket väder! Tyvärr försvinner värmen ju i mitten av veckan,
Vi har haft några härligt sköna dagar här!
I fredags kom Annika med familj förbi på spontanbesök och jag och Annika groggade och provade kläder inför utgången på lördag 😉
Har varit lite halvkrasslig och på lördagen mådde jag inte bra och bestämde mig för att stanna hemma från lillasyrrans fest men framåt 20 på kvällen mådde jag bra *S* och beslöt mig för att slänga på ansiktet, papiljotter i håret och svida om!
Hemma hos syrran skrålade jag i kapp med några andra tjejer till Lips och sedan gav vi oss ut! Träffade på en del kompisar, bla Annika och så Annika så klart.
Verkligen en helkväll och jag var på topp! Haltade hem efter 3 med skavsår, blåsor på ovanpå och under! Jag skulle tagit mina Baskemöllor!!!!! 🙂

På morgonen, kl 9 blev jag väckt av make och pigga småglin som ville få upp mamman och äta frulle, mors dag och allt!
På min plats stod ett stort paket, en syrénkvist och ett fint kort 🙂
MITT NYA OBJEKTIV som jag önskat mig i födelsedagspresent!! Blev visst lite tidgare och lika glad är jag för det, då slipper jag fundera på om jag får det eller inte och asa ner mig objektiv till Mallorca som jag inte behöver!  Min telezoom är ju såld nu. Tyvärr så hade jag skrivit FEL objektiv till maken så vi får skicka tillbaka det och byta mot det jag verkligen ville ha (mitt fel!!!) Dvs ett Tamron 18-270, en sk reseglugg. Så till Mallis tar jag bara med mitt nya Tamron 18-270 och mitt Canon 28/2.8 – det borde täcka de flesta situationer =)
Världens bästa Daniel har jag i allafall som man.

I dag kommer mina stora gryn hem efter 1½ vecka hos sin pappa *LÄNGTAR*. Till helgen ska vi hem till Annika och Peter och så måste vi shoppa det i klädväg vi ska ha inför Mallis.
I dag ska passet till lilla skrutta fixas! Kul att se huir hon blir! Haha, både Noel och Juni var 7 och 8 månader på sina pass och de ser ju lite smålustiga ut 🙂

I morgon blir det stranden med lillasyrran och barnen, najs!
Det är intensivt nu innan vi åker, en hel del inplanerat, roliga saker men det går verkligen i ett nu.

Lite bilder från sista dagarna:

Jag är så fin så fin i mina röda trätollor (som vi sa när jag var barn)
Trevlig helg på Er!

Lilla loppan J har blivit en sådan stor tjej. Att tiden kan gå så fort?
I går talade hon om klart och tydligt på bred skånska ”Jao e ingen baaaaabis, jao e Nuuuuuuuuuni”
Förvisso i trotsåldern och visar på stor envishet, humör men är ett charmtroll av stora mått, mao ganska lik sin mor *hihi*
Hon älskar vårt äppelträd och i morse skulle hon ut och klättra i väntan på dagis. Pussgurka!

Drömmer sig bort

Den envisa och bångstyriga mamman vid 4 års ålder.