Jag mailade lite med Sofie idag (Mattias & Sofie i Malmö), bla spydde vi galla över det pinsamma paret Jerry och Olivia i Temptation Island och beslutade oss för att bowla någon dag och sen berättade hon om en uteliggare hon börjat lära känna och hennes mail rörde mig djupt!!
Jag publicerar vår konversation här:

Bowling på Big Bowl är dessutom ännu roligare än ”standard”, för de spelar halvpinsamma, härliga gamla slagdängor i högtalarna, och så har man en knapp vid varje station som man kan trycka på, och vips kommer en servitör och undrar om man vill ha öl!
Idag har jag gjort en god gärning, som känns så där härlig i bröstet.
Jag har blivit polare med en uteliggare, som jag pratar med några gånger om dagen. Idag var första gången jag vågade bjuda honom på lunch. Har känt att det varit ett känsligt ämne förut, men han blev skitglad! Nu har han en lunchlåda, som jag ska fylla på åt honom varje dag. Jag lagar ju ändå lunch åt mig själv. Pinsamt att någonting så enkelt kan göra så mycket.

Hon berättar i nästa mail om denne hemlös:
Denne killen väckte min uppmärksamhet eftersom jag tyckte att han inte platsade. Han såg liksom för välvårdad ut.Nu i efterhand har han förklarat att han försöker att raka sig och tvätta sig varje dag, men att det inte alltid går, och då skäms han. En dag berättade han att han gärna hade haft lite rakvatten, så att han kunde känna sig riktigt fräsch. Funderar på att köpa det åt honom en dag.
Han är nog engelsman tror jag. Fransklärare.
Som han har förklarat det så förlorade han jobbet, och det ledde till ekonomiska problem hemma, vilket i sin tur ledde till skilsmässa. Att hon har mage att låta honom gå på gatan, det förstår jag inte. Framför allt inte med tanke på att de har en tio årig son tillsammans. Tydligen så har han ändå god kontakt med sin föredetta svärmor i Helsingborg.. Mystiskt.
Jag har förut brukat ge honom överblivna bitar födelsedagstårta, lussebullar osv, för att jag känner att man borde unna honom lite lyxvaror. Nu inser jag att vardagsvaror kanske kan räknas som lyx också….. Jag kommenterade en dag att han inte hade samma jacka på sig som vanligt. Han förklarade att knapparna trillat av, en efter en, men att han hade sparat dem i förhoppning att sy fast dem igen. Till slut gav han upp, gick till Stadsmissionen och kvitterade ut en ny jacka, för han hittade inte nål och tråd… Jag gav honom ett liten ”sewing kit”, med nålar, lite trådad, säkerhetsnålar och en nagelsax. Kändes pinsamt. Jag skäms som en hund när jag ger bort sådant, för tanken slår en inte, att någon inte skulle ha tillgång.

Hon fortsätter sedan:
Jag har börjat tänka annorlunda sedan jag träffade denne killen. När jag i julas skulle iväg på semester, bestämde jag mig för att ge honom en julklapp, men vad ger man? Han fick två trisslotter. Det är så vansinnigt lätt att göra någon annan glad, och det kostar ”ingenting”. Jag tycker att man borde ordna ett fadderprogram, där vanliga människor tilldelas någon att se efter lite.