Om 8 dagar vid 16.30 ska jag kramas med min älskling! Första kvällen som särbos på närmre håll:-) Känns overkligt. Något annat som känns overkligt det är att jag, just jag har träffat min soulmate, min stora kärlek. Jag har aldrig varit i en relation där man gett och fått lika mycket. Det är en märklig känsla att inte leva ’ensam’ i en relation som jag känt förut. Utan de rätta känslorna blir man både egoistisk och man går miste om så mycket för att den man är tillsammans med inte känns 100%. Det är kanske svårt att förstå vad jag menar men som jag känner med Daniel så blir allt man gör så mycket roligare för att det är med just honom jag gör det.. lagat mat, titta på film, gå ut, gå på bio.. ja allt.. och jag förstår nu att det är just så som en bra relation ska vara. Det märks kanske att jag har dåliga erfarenheter va?

Men jag känner mig verkligen otroligt lyckligt lottad som hittat honom. Det finns ingenting hos honom jag skulle vilja ändra på utan han är perfekt som han är..
När jag pratar med tjejkompisar över lite vin och mat så kommer man ju alltid till det välbekanta ämnet: Män. Och jag har en tjejkompis som jag såååååååå mycket känner igen mig i. Hon träffar många killar och letar efter kärleken men lyckas alltid hitta killar som hon antingen känner för lite för eller som inte (bevisligen) känner 100 för henne.. Och jag hör min egen röst i henne när hon försöker luska ut vad han tänker, varför han beter sig på ett visst sätt, varför han undanlåter att göra på ett annat sätt och sen så hur hon analyserar sitt eget beteende. Och även hur hon försöker ursäkta killarnas.. NU är det så lätt för mig att ge henne rådet att hon inte ska nöja sig med mindre än det bästa där hon slipper bry sig om detta spelet många kör med, man ska INTE behöva analysera, fundera, undra i en relation.. men det var inte så självklart när man själv var där…

Nåja detta det var bara en liten förmiddagsanalys så här på Onsdagen
Nu väntar disken! *blä* VILL HA EN DISKMASKIIIIIIIIIIIIIN!!!