Jag hade en gång en vän. Vi växte upp tillsammans, delade lakritsbugg och Jenka tillsammans, räknade strecken så det blev jämt. Vi ”tjyvrökte” chokladcigaretter och tyckte vi var jättecoola. Hennes pappa och min pappa kallade varann för ”brorsan” och eftersom varken jag eller hon hade någon släkt i Sverige (hennes mamma var danska, min pappa var dansk) så blev vi kusiner aka ”kusselina”.
Åren gick och jag gick min väg, hon gick sin väg. Vi träffades båda höggravida igen massor av år senare, hon fick en mörk liten bebispåg och jag fick två små tvillingar. Vi träffades någon gång med familjerna men ingen av oss var lycklig i våra relationer så det blev inte så mkt mer.
En vacker dag träffades vi på Hemköp, jag var nyskild, hon var nyskild och hade träffat sin nuvarande man och vi bytte mobilnummer.
På den vägen är det, vi hade sporadisk kontakt fram tills jag träffade Daniel, då började vi höras av igen.
Hon var med och arrangerade min 30-års fest, hon var min brudtärna – hon var ju min bästa väninna, som jag delat så mkt med – vi gled i sär men hittade alltid tillbaka.
De följande åren var vi så sammansvetsade, vi delade ytterligare en graviditet ihop, den följande tiden som småbarnsmammor och livet tärde på vår vänskap. Vi vände ut och in på varandra och på oss själva. Vi började ta vänskapen för givet, vi tröttnade på att känna igen oss själva i den andre och vår vänskap blev som ett gammalt urtvättat klädesplagg som man har så svårt att skiljas från och helst inte vill men bör innan det faller sönder totalt.
En dag i november 2007 skickade vi några sms, lättsamma men inte så meningsfulla och sedan blev det tyst.
Tyst, tyst och tyst… Julen kom och gick. Ett nytt litet frö bosatte sig i min mage, men ingen som jag delat Bugg och Jenka med fanns där att dela min glädje med.
En sommar kom och gick, men en dag i augusti tänkte jag så mycket på henne att mina fingrar tryckte på ”Skicka” knappen i mobilen en sen natt och ett ”Va??” kom som svar när jag tog upp min mobil på morgonen. Jag skyllde på att jag somnat med mobilen och råkat få iväg ett sms, fast jag i själva verket hade saknat henne för mycket.
Dagarna gick, små trevande sms. En ny liten människa kom till oss och hösten kom och gick.
En dag i december ringde det på dörren här hemma och utanför stod hon – med sina chokladmunkar och sin varma famn.
”Det känns som i går” sa vi båda när vi kramades och det var som det alltid varit, vi hittade alltid tillbaka till varann.
Nu har ett nytt blad vänts, en ny sorts vänskap men som man ändå känner igen och känner sig hemma i utformats. Vi tär inte på varann, vi försöker inte göra den andre till en kopia av en själv, vi accepterar varann och jag känner mig lycklig, glad och tacksam – över att ha en väninna som känner mig så väl.
Älskar dig kosmos!
Mycket vackert skrivet,jag blev så rörd!Vilken tur att ni hittat tebax till varandra igen ni ser verkligen ut att passa bra ihop o som ni har toppenkul!kramiz!
Åh så fint!!! Så är det.. tillslut hittar man tillbaks till vänner som försvunnit…. Har faktiskt hänt mig 2 ggr detta år!!!
PÖSS!!!!
Åh så vackert! En underbar berättelse!
Kraaam!
Åh jag blir alldeles gråtig nu ju (hormoner, hormoner, jag skyller allt på hormoner! 😉 )
Jag är SÅ glad över att ni hittat tillbaka till varandra, för ni är UNDERBARA tillsammans!
PUSS
Tänk vad det är härligt att ha en sån vän som vet allt om en och accepterar en för vem man är!
Kram
En fin berättelse, där ser man att riktig vänskap överlever allt. Att det är viktigt att tänka på att inte ta sina nära vänner för givet, att inte se vänskapen som självklar. Det är underbart att ni har hittat tillbaka till varandra så pass många gånger 🙂 Det är en sann vänskap 🙂
Kram
Så underbart att läsa. Jag känner igen mig i det du skriver, jag har också en vän där vi periodvis tappar kontakten. Men när vi väl träffas eller hörs igen så är det som om det var igår vi träffades.
Nu gjorde du mig lite rörd faktiskt…så här tidigt på en söndagsmorgon…;) Riktig vänskap kan vara som årstiderna, den förändras den byter skepnad men man vet ändå att den finns där och kommer tillbaka år efter år…
Många som kan relatera till din historia tror jag!
Vad underbart att ni hittat tillbaka. Och så härligt att det går att finna varandra igen.
Kram
Vän = Kärlek, Tid = Hmm, Avstånd = obetydligt…
Kärlek kan komma o gå, även om den alltid består!
Kram Laila
Vad fint…Verkligen!
Underbart när man känner så för en vän 🙂
Härligt undrade faktiskt vad som hänt eftersom hon försvann ett tag i dina inlägg på bloggen men vad underbart att ni hittat tillbaxs igen! kram
Precis en sån kompis har jag oxå!! Det är helt underbart <3. En lite kul grej i det hela är att vi båda har dansk bakgrund :o)
Hon är min bästa!
Kram
Härligt med vänner som finns där och som det känns ”som igår” med även efter längre pauser!
Så fint skrivet! Ger mig hopp om att kunna hitta tillbaka till mina just nu fölorade vänner från barndomen.
Vad härligt!Det är äkta vänskap när det kan gå några år o sen är allt som vanligt igen!
Kraaaaaaaaaaam!
Så fint du skriver Åse!! Det ska bli så kul att träffa dig & Aika och de andra forumtjejerna i sommar! Kram & ha en skön helg
Va fint skrivet. Vissa vänskapsband kan man aldrig riktigt klippa av.
tårar i ögonen här.. vad fiiiiiiint skrivet gumman, gammal v’änskap rostar aldrig!!!!!!!!!!
Fantastiskt fint skrivet!
Jag kan känna igen mig i mycket då jag och mina två barndomsvänner hängt ihop sen vi satt i sandlådan och lekte. Under gymnasietiden gled vi ifrån varandra och utvecklades och förändrades på olika sätt och åt olika håll. Nu, ett par år senare, är det som att vi hittat tillbaka. Accepterat att vi är olika, men utan att störa oss på olikheterna, istället ta till vara på dem och uppskatta dem. Och visst är det skönt med vänner som verkligen känner dig väl och där månader av inte-ses, känns som igår, när man väl ses. 🙂
en sann vänn som alltid finns någonstans..
Jag har också trott att du och Aika hållit ihop heela tiden, ni är ju som gjorda för varandra (mjaa det lät kanske fel men du förstår ;P )
Två toppenpinglor är vad ni är 😀
Stor kram!
En tår trillar på min kind.
Underbart att läsa er historia. Har en liknande historia själv- sann vänskap är guld värd :-)!!
Så fint skrivet!
Gud så fint du skriver, jag blir alldeles rörd, kram till er båda.
Underbara ord.
Lika lätt som vänskap kan vara, lika svår kan den även vara att ta hand om.
Men grunden finns alltid där. Och även om man varit ifrån varandra så har man alltid något som man aldrig kan skapa på nytt en någon annan.
Minnen, upplevelser och tyst genenskap.
Ta hand om varandra och njut av att stå en annan människa så nära.
Kram kram
Lyckliga dig som har en sådan underbar vän 🙂
Va fint du skriver om din vän!
Det var så fint så nu sitter jag här tårögd vid mitt morgonkaffe. Jag som inte brukar bli berörd..
Vårda den sanna vänskapen Åse och Aika!!!
Kram
Nettan
Det får låta konstigt men på nåt sätt så är det just DET som är äkta vänskap för mig. Att det kvittar om man glider isär för när man väl hittar tbx till varann igen så känns det som just – igår! =) Man behöver inte ha ”mkt att ta igen” (fastän man har det) utan man förstår ändå! Nån man kan sitta tyst med och ändå förstår vännen hur det är fatt. Såna vänner ska man vara rädd om!
Kram!!
släpp inte tager fler gånger om varandra. Riktigariktiga äkta vänner finns inte många av.
kram
Men Åse! Det känns ju som Annika alltid funnits med dig den tid jag följt dig. Härligt att ha någon som man kan vara ifrån en stund och sen är det som om ingen tid förflutit! Shit, måste ta tag i min egen ”aika” och återuppliva långlivad vänskap, för det är baske mig det livet går ut på!
KRAAAAAAAAAAAAAAM
Så otroligt fint skrivet.
Men jag som trodde att hon va din kusin på riktigt… 😛
Trevlig helg!
Kram L
Det var fint.
Fint skrivet! Vänskap kan vara svår…
Å så fint du skriver! Blir alldeles tårögd.
Kramar
Sådana här liknade historier är det nog många som känner igen sig i………….
Vänskapen som är så stark men utav en eller annan anledning, glider man bort från varann.
Men att i och med att man känner varann så utan och innan ,så hittar man alltid tillbaka till det som en gång grundade den djupa och fina vänskapen.
Fantastiskt fint skrivet av dej,du är så bra på att formulera dej i text…………..
Kram kram
Åh så fint 😉
Vackert beskrivet Åse… ni är två godingar båda två! Tänk vilken viktig roll riktiga vänner har i ens liv.
Underbart med vänskap som finns kvar så där. Även om man tappar kontakten under perioder så finns grunden där. Vilken fantastisk historia om er.
gråter en liten skvätt här. Fiint!
SÅ fint!! 🙂
Vilken underbar vänskap!
Har du en vän du kan väcka mitt i natten,
som utan tvekan kan ställa upp på dig?
Som tröstar gråten, men även delar skratten,
som för din skull aldrig skulle säga nej?
Har du en vän som kan hjälpa dig tillbaka
den gång du tror att allting är förbi?
Som vet det rätta, det riktiga och raka,
sitt eget liv, det struntar man ej i.
Har du honom eller henne som kan känna så för dig,
ska du va lycklig och kunna leva
Och ge tillbaka det nån har gjort för dig.
Har du en vän du kan väcka mitt i natten
då är du rik på det bästa sätt som finns.
Då ska du nästan kunna gå på vatten
och vinna segrar som ofta inte vinns.
Har du en vän du kan väcka mitt i natten
då är du rik på det bästa sätt som finns.
Då ska du nästan kunna gå på vatten
och vinna segrar som ofta inte vinns.
Då ska du nästan kunna gå på vatten
och vinna segrar som ofta inte vinns.
Vad fint! Ni verkar lika gulliga båda två och jag hoppas att ni fortsätter att vara lika bra vänner i framtiden.
Stor kram och trevlig helg //Tanja
Ni är så fina ni två Ni hör ju ihop!
Kram till er båda!!
Du får mej att storgråta! Älskar dej så mycket så att det gör ont!!
Alltid vi, tollerompor!
Pöss pöss